Utmattningssyndrom - Fatigue

Det har länge varit tyst här tyvärr. Jag hade stora visioner när jag startade denna blogg, tyvärr kraschade jag rakt in i väggen och har inte haft orken att göra eller skriva om allt jag önskat.

Jag har nu varit sjukskriven för utmattningssyndrom i fyra månader. De första månaderna var totalt mörker. Sängliggandes i sängen, klarade inte sitta med familjen vid matbordet, otroligt ljudkänslig - skrek till när någon skrapade med kniven mot tallriken. Kunde inte ta hand om mina egna barn, min man fick gå ner i tid och sköta hämtning/lämning själv, vilket han fortfarande gör. Jag var skör som ett asplöv och klarade inte träffa någon. Jag är hsp så människor både ger och tar väldigt mycket energi från mig. Jag drog mig upp ur sängen till psykolog/läkar-besök och sedan direkt tillbaks till sängen igen. Vissa dagar klarade jag bara gå ut till soptunnan och tillbaks. I akutfasen när det var som värst kunde jag inte läsa, kolla på en skärm, att skriva en liten text tog timmar, vilket gjorde mina dagar väldigt mörka och ensamma. Det har tagit mig månader att orka med en enda promenad. Nu börjar jag äntligen se ljuset mycket tack vare meditation och yoga, men framförallt tror jag tyvärr det bara är tiden som måste gå. Tid utan prestation eller måsten, tid att bara vara, vila för en överbelastad hjärna. Först vila sen kan man sakta börja göra förändringar och arbeta med sig själv. Jag har fått många fina insikter och förstår nu hur ohållbart jag levde. Jag som brinner så för hållbarhet, det är egentligen ganska komiskt, att jag inte kunde applicera det på mig själv.. Idag så mår jag bättre men inte bra, så fort jag har en tid att passa eller något jag måste göra så får jag världens stresspåslag.

Om två veckor börjar jag ett program för utmattade och jag planerar att vara ärlig och dela med mig av resan till er så mycket som jag orkar. Jag vill ju bara bli mig själv igen. Men jag förstår att jag aldrig kommer bli samma duracell-kanin igen, men kanske ett klokare energiknippe som är bättre på att dosera sin energi och vila med jämna mellanrum.

Ta hand om dig! Du har bara en kropp och ingen kommer tacka dig om du bränner ut dig. Var snäll mot dig själv. Ta många pauser, ät när du är hungrig, drick när du är törstig och vila när du behöver. Var lika snäll mot dig själv som din bästa vän. Du är värdefull!

heart-3147976_1920.jpg

It has been quite quiet here for a while unfortunately. I had big visions when I started this blog, unfortunately I crashed straight into the wall and have not had the strength to do or write as I wanted.

I have now been on sick leave for fatigue syndrome for four months. The first few months were just darkness. Was in bed all day, did not manage to sit with the family at the dining table, incredibly sound sensitive - screamed when someone scratched with the knife against the plate. Could not take care of my own children, my husband had to go down in time at work and take care of picking up / leaving the kids at day care, which he still does. I was brittle as an leaf and did not manage to meet anyone. I am high sensitive so people both give and take a lot of energy from me. I pulled myself out of bed to visit the psychologist / doctor and then back to bed again. Some days I just managed to go out with the garbage and back. In the acute phase when it was worst I could not read, use screens, write a small text took hours, which made my days dark and lonely. It has taken me months to cope with a single walk.

Now I finally start to see the light a lot thanks to meditation and yoga, but above all I think it is just the time that has to go by. Time without performance or musts, time to just be, rest for an overloaded brain. First rest then you can slowly begin to make changes and work with yourself. As soon as I have a time to fit or something I have to do, I get so stressed and get chest pains, it is clear that my body is still not ready for performance. In two weeks I start a program for exhausted and I plan to be honest and share my journey with you as much as I can. I just want to be myself again. But I understand that I will never be the same again, but perhaps a wiser energy bundle that is better at dosing the energy and resting at regular intervals.

Take care of yourself! You only have one body and no one will thank you if you burn out. Be kind. Take many breaks, eat when you are hungry, drink when you are thirsty and rest when you need. Be as kind to yourself as your best friend. You are important!